FIGHT BACK

Jag messade mobila teamet igår om att jag vill att de ringer mig oftare för jag behöver det. Så ringde de i morse och frågade om det var något särskilt som hade hänt.
Så jag berättade en del och vi pratade lite om livet i helhet.
Sen var det som vanligt, "Då ringer jag som planerat nån dag nästa vecka"

VARFÖR får jag inte mer hjälp än så?
Det är kvällarna som är värst, kan de ge fan i att ringa på morgonen när jag ändå mår hyffsat okej.
Bra, när får man må bra???

Jag sitter och pratar med Maria på msn om detta och både hon och jag har varit destruktiva och deprimerade sen innan tonåren bröt ut.
Det är mer än halva våra liv.
Varför får vi dras med detta? Förtjänar vi verkligen inte att få må bra och isf, VARFÖR???

Jag är så trött på detta. Varje morgon vaknar man och första tanken är VARFÖR?
Vad har livet att erbjuda mig? Vad har jag för mening att uppfylla? Varför finns man? Är det så här resten av mitt liv ska se ut..? varför ska man då fortsätta lida.
Varför inte avsluta allt..?
Hade jag inte haft katten att tänka på så hade jag nog inte suttit här.

Nej, jag mår verkligen inte bra!
Och jag kan inte ringa efter hjälp om det skulle behövas för jag har ingen hemtelefon och jag har inte råd att ringa med mobilen.
Så jag får sitta där, med min ångest.

Hur kommer det bli? Kommer de hitta någon medicin som fungerar?
Kommer jag få må bra?

usch...