VILL BARA GRÅTA...



Att kampen mot rakbladen ska vara så jobbig.
Inte det att jag tänker på att skära mig hela tiden.
Nu är det bara allt annat. Maten.
Jag vill kunna förklara.
Jag vill kunna sätta orden på hur det känns.

Tårarna rinner inombords.
Allt brukar vara lättare efter att man fått gråta, men jag Kan inte.
Mina tårkanaler är igenmurade känns det som.
Det är så grått. Så dystert. Så ledsamt.

Haft en tanke på att flytta till Falköping. Eller Lidköping.
Men. Jag vet inte.
Skulle sakna Vara. Tror jag. Eller folket.

Snart dags att åka hem. Hem till min lägenhet som luktar ångest.
Det är en fin lägenhet. Den ligger bra.
Men jag trivs inte i den.
Kan inte förklara varför. Det är bara ångest.

Jag flyr. Flyr från verkligheten.
Jag orkar inte kämpa hur mycket som helst.
Inte ensam.
Jag är så trött.
Jag är så ledsen.

Varför är det så här?
Var det meningen att mitt liv skulle vara så här?

Jag vill bara bort.
Men vet inte var.
Allt värker, min själ värker.
Mitt inre är svart. Segflytande tjära rinner i mina ådror.
Jag vill bort.
Jag vill... Jag vill ha en kram av min syster.
Jag behöver en Monica.

'



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0