FIGHT BACK

Det är ju ingen hemlighet att det strulat till sig rätt bra med allt.
Jag vill ha nära till familjen men jag vill även ha vänner.
Något jag anser mig behöva en bra psykiatrisk hjälp.
Det är så mycket i vardagen som jag inte klarar av.

Idag träffade jag en kompis, Jenny..som jag inte träffat på 10 år typ..(tack Facebook)
Hon pluggar och jobbar inom psykiatrin och hon berättade om Södertäljemodellen som låter riktigt bra. Så bra att jag lätt kan överväga att bosätta mig i Södertälje.

Där får man daglig hjälp och stöd.
Jag klarar inte att ta hand om mitt hem eller matlagning när jag är i min lilla svacka och det är trots allt där jag ofta befinner mig.
Om jag ens går utanför dörren så gör jag vad jag är bäst på.
Att bränna pengar på skitsaker!!

Jag har svårt för myndighetskontakter, svårt med hur man hanterar sociala sammanhang.
Jag måste lixom anstränga mig. 
En sån simpel sak som att träffa en vän kan jag bli så trött av att jag bara vill sova en vecka.
Jag anstränger mig så till MAX för att bete mig som en "normal" person.

Allt blir så lätt missförstånd och fel!
Ingen förstår mig och ingen verkar vilja stötta mig.
Jo, några få möjligtvis.

Jag begär inte att folk ska bli min vårdare
Jag begär inte att folk ska Förstå.
Men, jag vill mötas med respekt ändå.

Man får väldigt lite förståelse för att jag har en sjukdom som inte syns.
Det som inte syns finns inte. Verkar det som.

Jag länkar sidor till folk i min närhet så de ska kunna förstå lite om vad borderlineproblematiken innebär.
Men, ingen vill läsa.
Om det beror på ointresse, att de tror att jag inbillar mig eller att de skiter i vilket, inte bryr sig.. Det vet jag inte.
Men, då kan de inte bli arg på mig och mitt beteende.

Borderline, det man märker på mig mest är;

JAG ÄR;
*Självdestruktiv. Jag har en hat-kärlek till mina rakblad
*Jag är väldigt impulsiv. Väldigt, väldigt impulsiv!!
*Jag hatar dig. eller älskar dig. och jag kan ändra mig ganska fort.
*Allt eller inget. städar jag så Gör jag det. Säger något då till mig att det räcker med att dammsuga, då skiter jag i allt vad städning innebär.
*Jag bränner pengar. Pengarna försvinner, men jag vet aldrig på vad
*Allt ska hända nu. Helst igår.

Ja, det är väl det jag kan komma på så här på rak arm (eller krokigt ben?)


Tänk om någon skulle vilja försöka sätta sig in i hur jag fungerar, då kanske allt skulle vara lite lättare för både mig och alla runt mig.
Mindre missförstånd om folk försöker förstå och sätta sig in i hur jag mår.

Allt jag vill är mötas med respekt.