NÅGON SOM FÖRSTÅR...?
Jag vet inte vad jag ska säga eller skriva.
Vill bara få ur mig en massa..
Nu är det en sån stor, tung klump i bröstet..
Det har varit lite för mycket positivt som hänt i mitt liv.
Jag är tacksam för att jag gjort allt som jag gjort, men nu ska jag ta det lite lugnare.
Jag stressar fram. Jag vill bli frisk. Jag vill kunna göra allt som alla andra klarar av..
Jag vill kunna gå ut och söka jobb, ha min lägenhet, mitt liv.
Men jag klarar det inte. Jag får fortsätta med mina svackor.
Jag vet ju vad de beror på.
Men jag vill inte ha dom...
Jag vill bara gråta ur mig allt. Men jag kan inte..
Tårarna tog nog slut i helgen.
Kommentarer
Postat av: Craxyknas
Hua. Jag känner igen den där utmatningen. Det var ju det som fick mig att be den där bönen jag skrev om på min blogg, som du skrattade så gott åt ;) Andlig utmattning. Har vi nog alla gått igenom någon gång när vi fått mycket gott från Herren på kort tid. Ring om du vill prata, min fina syster <3
Postat av: caroline
tänker på dej!!!!!
kram
Trackback
